Come on and rock *7
Detta har hänt:
- Lin! vad är det!
- Jag vill åka, men kan inte!
- Du kan visst åka, det kommer ju bli så kul
- Ja ja visst
Efter att vi hade fikat klart så började vi gå mot Addy´s hem. Men jag skulle inte följa med henne hem eftersom att jag var tvungen att göra så mycket hemma. Men jag skulle bara gå vägen( som visserligen är lite längre) förbi hennes hem så att vi kunde säga HEJDÅ
Efter att vi gått ca. 7 minuter så var vi vid Addy´s hus. Och det var sista gången jag skulle träffa henne innan jag skulle fara.
- Jag antar att vi inte träffas förens...typ 2 månader
- Jag antar det
- Jag kommer sakna dig såååå mycket
- Men jag med...
Vi kramades och grät, eller iallafall jag. Jag kände mig som en liten fjolla som stod och grät mitt på gatan, men jag kunde inte hålla mig.
- Nu måste jag gå hem, Addy
- Jag förstår, men du måste göra som vi bestämt!
- Vad hade vi bestämt?
- Att du skulle ringa varje dag, eller iallafall om du kan
- Just ja, jag har inte tänkt som mycket den senaste tiden
- Jamen nu ska ju till ett rockläger
- JAG VET, JAG KAN INTE FATTA DET
- Hejdå Lin
- Ciao Addy!
Jag började gå sakta hem, i en ledsam gångstil. En sån som man ser i typ skräckfilmer. Tänk om jag såg läskig ut? Tänk om alla trodde att jag var en alien och vart rädda för mig. Eller tänk om dom tog kort på mig och la ut det i tidningen:
KATASTROF: ALIEN LÖS I STADEN
En alien har setts på gatorna i staden.
Det sägs ha varit otroligt läskigt.
Men vad hållde jag på med, jag såg ju inte ut som en alien bara för att jag var lite ledsen. Nej. Jag måste ju ha blivit förvandlat till en alien...neeej nu gjorde jag så igen. Jag får inte tänka längre
Tänk inte, tänk inte, tänk inte, tänk inte. Hur dum är jag? jag tänker ju när jag säger så!
Äntligen så var jag hemma. Jag började sakta gå mot mitt(familjens) hus. Det lila huset med vita knutar. Underbart snyggt var det!
- Mamma, nu är jag hemma!
- Kom in i vardagsrummet!
- Varför det?
- Kom bara in!
Jag började sakta gå in mot vardagsrummet och torkade av mina tårar på min gråa tröja. Jag öppnade dörren till rummet och........
Vad tycks?? men nu har jag ett krav...Minst en kommentar för att jag ska skriva nästa!
- Lin! vad är det!
- Jag vill åka, men kan inte!
- Du kan visst åka, det kommer ju bli så kul
- Ja ja visst
Efter att vi hade fikat klart så började vi gå mot Addy´s hem. Men jag skulle inte följa med henne hem eftersom att jag var tvungen att göra så mycket hemma. Men jag skulle bara gå vägen( som visserligen är lite längre) förbi hennes hem så att vi kunde säga HEJDÅ
Efter att vi gått ca. 7 minuter så var vi vid Addy´s hus. Och det var sista gången jag skulle träffa henne innan jag skulle fara.
- Jag antar att vi inte träffas förens...typ 2 månader
- Jag antar det
- Jag kommer sakna dig såååå mycket
- Men jag med...
Vi kramades och grät, eller iallafall jag. Jag kände mig som en liten fjolla som stod och grät mitt på gatan, men jag kunde inte hålla mig.
- Nu måste jag gå hem, Addy
- Jag förstår, men du måste göra som vi bestämt!
- Vad hade vi bestämt?
- Att du skulle ringa varje dag, eller iallafall om du kan
- Just ja, jag har inte tänkt som mycket den senaste tiden
- Jamen nu ska ju till ett rockläger
- JAG VET, JAG KAN INTE FATTA DET
- Hejdå Lin
- Ciao Addy!
Jag började gå sakta hem, i en ledsam gångstil. En sån som man ser i typ skräckfilmer. Tänk om jag såg läskig ut? Tänk om alla trodde att jag var en alien och vart rädda för mig. Eller tänk om dom tog kort på mig och la ut det i tidningen:
KATASTROF: ALIEN LÖS I STADEN
En alien har setts på gatorna i staden.
Det sägs ha varit otroligt läskigt.
Men vad hållde jag på med, jag såg ju inte ut som en alien bara för att jag var lite ledsen. Nej. Jag måste ju ha blivit förvandlat till en alien...neeej nu gjorde jag så igen. Jag får inte tänka längre
Tänk inte, tänk inte, tänk inte, tänk inte. Hur dum är jag? jag tänker ju när jag säger så!
Äntligen så var jag hemma. Jag började sakta gå mot mitt(familjens) hus. Det lila huset med vita knutar. Underbart snyggt var det!
- Mamma, nu är jag hemma!
- Kom in i vardagsrummet!
- Varför det?
- Kom bara in!
Jag började sakta gå in mot vardagsrummet och torkade av mina tårar på min gråa tröja. Jag öppnade dörren till rummet och........
Vad tycks?? men nu har jag ett krav...Minst en kommentar för att jag ska skriva nästa!
Kommentarer
Postat av: lizzie_123
Hej, Pandania har ett inlägg på att du är mästare på design?!
Kan du visa en design du gjort?
Den är säkert jättefin :)
Postat av: Pandania00
Puhhh skulle kommentera men internet har inte funkat :(
//Pandania00
Trackback
